Hoppa till innehållet

Sida:Sweriges Rikes Lag.djvu/151

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
113
Bygninga Balk.

2. §. Torf må ej skäras å oskift mark, som til äng tienar, wid bot, som i 1. §. sagdt är. Ej må ock trä fällas, eller topphuggas til löf och näfwer, utan flås och qwistas.


3. §. Masteträ må ingen hugga på Kronoägor, utan Konungens Befalningshafwandes lof. Giör thet någor; betale thes wärde, och böte femtijo daler. Finnes masteträ på skattejord; thet må ej huggas eller säljas, förr än thet Kronan hembudit är, wid samma bot.


4. §. Wil jordägare i by intaga något thet oskift är; säge tå alla byamän til. Wilja the ej stänga och häfda med honom; söke tå Rätten om laga skifte, och niute hwar sin del i alt, som skiftas kan. Hwar som annorlunda intager och nyttjar; hafwe förwärkadt sitt arbete och thet åhrets gröda til the andra jordägare, och böte fem daler för thet han så intagit och häfdadt hafwer. Samma lag ware, ther skog och mark ligger odeld flera byar emellan.


5. §. Tager någor torf, näfwer, löf, bast, eller hugger wed, gärdsel, stör, timmer, eller hwad thet helst är, å then bys ägor, ther i han sielf ingen del hafwer, eller å annars afdelta och enskilta skog i then by han del äger, betale wärdet för thet han tagit, och böte dubbelt emot thet som i 1. §. sagdt är.

Hafwe