drifwa eller walla sitt fä å annars enskilta skog eller mark, wid bot, som i 9. Cap. och 7. §. sägs.
2. §. Hafwa the, som bo samman i en by
eller flera, förent sig om boskapens wård och
hiordahåll, och försummar någor thet at uppehålla; gälde
then skada, som fä af hans wållande eller
försummelse giör, eller får. Til wallgång skola qwinfolk
brukas, ther thet ske kan, och ej gossar, wid tijo
dalers bot.
3. §. Tappar wallhion bort fä, eller giör
willdjur skada, ther wallhionet pröfwas thet hindra
kunnat; umgälle thet med sin lön, eller arbete.
4. §. Tå kiäle ur jorden är, skola swin
ringade wara, at the ej måge rota up gräsmarken, och
ware Brofogde skyldig, at hafwa noga acht ther å.
Tage ock up, eller märke alla the swin, som han
oringada finner, och löse ägaren them igen af
honom, med twå marck för hwarthera. Will ej
ägaren them lösa; stemme Brofogde honom för Rätta,
och betale tå ägaren til Brofogden dubbelt för hwart
swin. Försummar Brofogde thetta; böte en daler,
och tage then, som wil och gitter, the oringada
swinen, helst han, som them å sina ägor finner, och
skada lider, och niute samma rätt, som Brofogde.