IX. Cap.
Om förstreckningar i penningar, eller wahror, och ränta theraf.
FÖrstrecker man annan reda penningar, eller
hwad thet wara må; göre thet i twänne
witnens närwaro, eller tage bref ther å.
2. §. Thet som förstreckt är, skal å dag
förelagdan, til borgenären, eller hans ombudsman,
eller til then hans rätt innehafwer, i samma slag,
jämngodt, och til fullo återgäldas.
3. §. Kan ej then, som gälda bör, skaffa
samma slags mynt, eller wahror, som utläntes;
stånde til honom, som förstreckte, hwad han helre
wänta wil, eller taga fyllnad i annat slag, efter thy,
som thet utlänte wid förfalldagen högst gäller.
4. §. Nu är ej wiss dag til betalning förelagd;
söke tå then, som utgaf, sitt åter, när han wil.
5. §. Hafwer någor af samma man fått flera
lån, än ett, och förbundit sig, at för thet ena gifwa
större ränta, och för thet andra mindre, eller ingen;
ther må skuldenär afräkna thet, som betales, å
