Hoppa till innehållet

Sida:Sweriges Rikes Lag.djvu/211

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
173
Handels Balk.

tid, och ej ränta för them utfäst; ware tå ej skyldig then at gifwa. Betalar han ej å föreskrifwen tid; gälde sedan ränta sex för hundrade om åhret. Är ingen tid nämnd; gånge therom, som i 8. §. stadgadt är.


11. §. Fordrar någor then gäld, han wet gulden wara; böte hälften af thet han fordradt, målsägandens ensak.


12. §. Hafwer man fordran hos annan, i gods, penningar, eller hwad thet är, och kräfwer then ej skrifteliga, eller munteliga, eller gifwer then ej an för Rätta, eller hos Konungens Befalningshafwande, inom tiugu åhr; äge sedan ej någon talan ther å.


X. Cap.

Om pant och borgen.


1. §.


SÄtter man i pant gull, silfwer, eller hwad thet helst är i lösören; giöre thet med twänne witnen, eller tage ther å handskrift af honom, som panten i händer får.


2. §. Nu är dag ute, och löses ej panten

åter; hafwe tå panthafwaren wåld, at then å

Härads-
Y 3