Häradstinget en gång, och i Staden å tre måndagar, upbiuda, och sedan lagliga wärdera och mäta låta. Wil tå ägaren lösa panten åter; giöre thet, i staden inom fiorton dagar och å landet inom en månad, sedan thet honom kungiordt war, och gälde thertil then ränta, som han utfäst hafwer. Wil eller gitter han ej; stånde honom fritt, hwad han helre wil låta panten under offenteligit utrop til salu gå, eller låta borgenären then behålla efter wärderingen. Warder panten högre wärderad, eller försåld, än gälden är; niute tå gäldenären thet öfwer är: är panten mindre; fylle han bristen.
3. §. Pant bör wäl giömas och wårdas, och ej
utan ägarens lof och minne brukas, eller utlånas,
wid sex dalers bot, och skadan åter.
4. §. Kommer skada å pant, förthy, at then,
som panten hade, then ej rätteliga wårdadt;
gälde han fullt åter. Sker thet af wåda, och ej af
wangiömo; ware skadan ägarens, och gälde ej thes
mindre, hwad panten stod före.
5. §. Sätter man ut falsk pant med wilja;
gälde åter skadan, och plichte för bedrägeriet
tridiung af thet han lånt, eller begiärt at låna.
6. §. Wil någor sätta ut til annan then pant,
