Hoppa till innehållet

Sida:Sweriges Rikes Lag.djvu/217

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
179
Handels Balk.

eller wise med goda skiäl, eller swärje, at thet af hans wangiömo och wållande ej skedt är, eller at han ej theraf kunskap och nytto haft. Warder han öfwertygad, at han med wilja thet försnilladt; stånde tiufs rätt.


4. §. Nöter man förtrodt gods, eller sig til nytto thet brukar, utan ägarens samtycke; böte tijo daler, och skadan åter. Säljer man thet, förpantar, eller förskingrar; gånge thermed, som i XI. Cap. 4. §. om lån sagdt är.


5. §. Hafwa flere satt gods under annars wård, ther i the alle del äga; thet må ej å entheras begiäran gifwas åter, utan han allas fullmacht ther å wiser. Gifwer then godset i wård hade thet annorlunda ut; sware han hwarthera för thes del, och söke sin man.


6. §. Nu wil ej then, som godset emottog, hafwa thet längre i förwar; säge tå honom til, som insatte, at han må hemta thet åter, och tage bewis ther å. Tager ägaren thet ej åter; stånde sielf allan fahra.


7. §. Dör then, som inlagsfä om händer hade; tå böra hans arfwingar ther swara före, och gifwa fullt åter.


8. §. Hafwer man å nedsatt gods nödig

kostnad
Z 2