til; tage fullmacht, och ligge ther sedan hans wårdnad å; giöre ock redo och besked för thet han om händer får.
2. §. Hwad ombudsman efter fullmacht giör
och sluter, thet ware så gildt, som hufwudman thet
sielf giordt och slutit hade. Går ombudsman
widare, än honom betrodt är; rätte sielf up allan skada,
och böte tiugu daler, och hufwudmannen ware saklös.
3. §. Handlar sysloman oredeliga, brukar
list emot honom, som fullmacht gaf, wänder sig
hans gods til nytto, lånar hans penningar ut, eller
tager penningar up i hans namn; sware til allan
skada, och plichte efter omständigheterna. Ware
ock then, som fullmacht gaf, saklös i alt, hwad
sysloman, utom hans ombud eller wilja, af annan lånt,
eller med någon slutit hafwer; utan thet wises, at
thet honom til nytto anwändt är.
4. §. Hafwer någor fått fullmacht, at för
annan giöra och låta, och tager then skada theraf,
som fullmacht gaf; skylle sig sielf, som sig ej bättre
föresåg. Är ombudsman af försummelse, eller swek,
wållande til skadan; plichte tå han, som sagdt är.
5. §. Sysloman niute skiälig arfwodis lön,
så ock wedergällning för thet, som han å annars
