honom i samma wilja och gierning woro, mista högra hand, halshuggas och steglas. Öfwerfalla the någon, och gitta ej sin onda wilja fullborda; misten äntå lifwet.
2. §. Giör man falska eldar, eller sätter up
andra tekn, eller wisare, at thermed förleda
siöfarande, och gifwa tilfälle til skiepsbrott; plichte med
tretijo tu par spö, äntå at ingen skada sker.
Samma lag ware om then, som af lika upsåt bortrifwer,
eller uptager, wettar eller wisare af siögrund, eller
strand, eller fyller och stoppar rätta segelled, och
båtaled, i siöar eller strömar; sätte ock alt i förra stånd
igen. Sker skada och skiepsbrott; warde
halshuggen, och steglad, och skadan gäldes af gods hans.
Försummar någor at uppehålla Fyringar, och
tända them i rättan tid up; böte hundrade daler, och
skadan åter. Sker thet upsåteliga; straffes, som förr
i thenna §. sagdt är.
3. §. Giör man wåld å them, som
skiepsbrott lidit, och dödar någon; warde råbråkad, och
sedan lagd å stegel och hiul, hafwe ock förwärkadt
alt sitt lösa gods. Sårar man them, och illa
handterar; miste lifwet, och af lösören hans tage halft
Konungen, och halft målsäganden.
4. §. Sätter man eld å strandad, eller til
