bryter sönder wägfarande mans resetyg; böte fyratijo daler för fridsbrottet, och för slagsmålet efter lag, gälde ock skadan åter.
8. §. Ropar och skriar någor, af öfwerdåd,
på almänna wägar, gator och gränder, eller någon
med ord eller å annat sätt förolämpar; böte fem
daler, hälften til angifwaren, och hälften til the
fattiga, äntå at ingen wåldsamhet eller skada skedt.
9. §. Uphäfwer, eller förderfwar man
almänna broar, kastar kull mihlstolpar, eller
mihlstenar, eller andra märken, eller wärk, som til almän
nytto, eller prydnad, upsatte äro; böte fyratijo
daler, och skadan åter.
XXII. Cap.
Om qwinnofrid.
TAger man qwinno med wåld, och emot hennes
wilja främjar sin onda lusta, och warder
lagliga thertil wunnen; miste lifwet, och qwinnan
ware saklös. Ej må ock någor henne thet förwita, wid
fyratijo dalers bot. Gitter han ej fullborda sin
onda wilja; böte äntå för wåldet hundrade daler.
Warder han i thy dräpen; ligge ogild. Häfdar man
