2. §. Stiäl någor å flera ställen, än ett, eller på åtskilliga tider, och hafwer ej förr warit för tiufnad lagförd och straffad; tå skal om hwarje tiufnad särskilt å sin ort ransakas, och ther pröfwas, om han til tiufnaden saker är; gånge sedan Dom öfwer tiufwen för altsamman, ther han sidst lagföres, och plichte, som then ther första gången stulit.
3. §. Warder tiuf för stöld andra gången
lagförd; böte fyradubbelt tiufnadens wärde. Orkar
han ej böta; plichte med kroppen, som sagdt är,
och tå ökes straffet med fem par spö, eller fyra par
ris. Kommer han tridie gången åter, och stiger
tiufnaden til hundrade daler; warde hängd, ehwad
thet är man, eller qwinna. Är tiufnaden mindre;
miste ej lifwet: utan plichte med kroppen, efter
stöldens wärde, och arbete i try åhr under Konungens
hächte. Stiäl han fierde gången; warde hängd.
4. §. Alt thet stulit är, bör gäldas åter, förr
än böter uttagas. Gitter tiufwen thet ej; förnöje
målsäganden med arbete, när tiuf ej lif mister,
eller til Konungens arbete dömd är.
5. §. Stiäl någor frucht ur trägård,
humblegård, rofwogård, eller kålgård, ärter, bönor,
ållon eller nötter til full mans bördo, eller lass;
eller stiäl och förer bort ett lass af annars huggen wed,
