timmer och gärdsel; stånde tiufsrätt. Är thet mindre; tå bötes, som om snatteri sägs.
6. §. Hwar som bryter sig in i något rum,
eller hus, til at stiäla, ändoch han alsintet finner
eller tager; straffes första gången med nijo par spö,
eller siu par ris. Sker thet andra gången; ware
twegildt. Kommer han tridie gången åter; plichte
med tiugu siu par spö, eller tiugu ett par ris, och
fierde gången med tretijo sex par spö, eller tiugusiu
par ris. Hafwer han ock tå något stulit; plichte
therföre särskilt, som förr sagdt är.
7. §. Bryter tiuf sig in genom fenster, eller
eljest i gård och hus om nattetid, och får sår, eller
warder dräpen; ware ogildt. Sätter han sig til
motwärn, ehwad thet är natt, eller dag; ware lag
samma. Giör han them skada, som sitt wärja
wilja; ligge i tweböte, och plichte thertil för hemfrids
brott.
8. §. Tager annar man tiufwen, än then,
som rätter målsägande är, eller godset wårda
borde; tå äger han tiugunde penningen af alt, thet
tiufwen ther hade med sig, som hans egit war.
9. §. Wil ej målsäganden sielf anklaga
tiufwen för Rätta; käre tå then, som å Konungens
wägnar kära äger, och niute målsägande rätt.
