7. §. The, som af Konungens Befalningshafwande i bud och ärender brukas, skola wara edsworne och beskedelige. Öfwerskrida the, af sielftagen myndighet, eller eftersätta thet, som them i hwarje mål befalt är, eller för weld och winning någon sak lindra; äge tå Konungens Befalningshafwande macht, at them med ord och warning näpsa, eller i böter af them taga twå eller tre månaders lön til nästa fattighus, eller ock, ther brottet swårare är, thet hos Rätten angifwa. Huru then oförrätt straffas skal, som them i embetet med ord eller gierning sker, eller then the någon annan giöra, therom skils i Missgiernings Balken.
8. §. Nu kan så hända, at then, som
utsökningen biuder, eller i wärket ställa bör, slår under
sig någon del af thet, som utmätit är: gifwe han
thet strax åter, och böte så mycket thertil, eller
miste sin tienst, alt som Domaren pröfwar brottet
wara.
9. §. Konungens Befalningshafwandes bud
i embetes ärender bör hwar och en lyda: och äge
han macht, ther han skiäl finner, at lägga wite före;
eller låta then, som treskas, til sig hemta; eller
förbiuda at resa från orten. Reser han äntå bort;
warde hemtad åter, och böte tiugu daler. I thessa och
