Sida:Sweriges Rikes Lag.djvu/328

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
290
Utsöknings Balk.

7. §. The, som af Konungens Befalningshafwande i bud och ärender brukas, skola wara edsworne och beskedelige. Öfwerskrida the, af sielftagen myndighet, eller eftersätta thet, som them i hwarje mål befalt är, eller för weld och winning någon sak lindra; äge tå Konungens Befalningshafwande macht, at them med ord och warning näpsa, eller i böter af them taga twå eller tre månaders lön til nästa fattighus, eller ock, ther brottet swårare är, thet hos Rätten angifwa. Huru then oförrätt straffas skal, som them i embetet med ord eller gierning sker, eller then the någon annan giöra, therom skils i Missgiernings Balken.


8. §. Nu kan så hända, at then, som utsökningen biuder, eller i wärket ställa bör, slår under sig någon del af thet, som utmätit är: gifwe han thet strax åter, och böte så mycket thertil, eller miste sin tienst, alt som Domaren pröfwar brottet wara.


9. §. Konungens Befalningshafwandes bud i embetes ärender bör hwar och en lyda: och äge han macht, ther han skiäl finner, at lägga wite före; eller låta then, som treskas, til sig hemta; eller förbiuda at resa från orten. Reser han äntå bort;

warde hemtad åter, och böte tiugu daler. I thessa och

andra