Sida:Sweriges Rikes Lag.djvu/327

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
289
Utsöknings Balk.

3. §. Ingen betient, som under Konungens Befalningshafwande lyder, driste sig at giöra någon utsökning, ther han ej hafwer sin Förmans befalning: men å dom, som wunnit laga krafft, ther wärdet ej stiger öfwer femtijo daler, måge Borgmästare och Råd utmätning giöra, så ock Kronofogde å landet, ther wärdet ej går öfwer tiugu daler.


4. §. Hwar som griper Konungens Befalningshafwande i embetet, och sielf pantar något til sig; warde genast skild wid thet han tilgripit hafwer; och sedan fälle honom Domaren at böta tiugu daler, och rätta skadan up. Orkar han ej böta; plichte som i 10 Cap. i thenna Balk sägs.


5. §. Dierfwes någor missfirma Konungens Befalningshafwande i hans embete, med ord, skrifter, eller åtbörder; warde therföre dömd af Rätten i then ort, ther brottet skedt. Är brottet groft; tå skal han i Hofrätten anklagas och dömas. Missfirmar någor Konungens Befalningshafwande i Stockholm; gånge thermed, som särskilt stadgadt är.


6. §. Brukar någor, in för Konungens Befalningshafwande, ohöfliga eller håniska ord emot sin wederpart, eller giör oliud, eller brister ut i swordom; hafwe Konungens Befalningshafwande macht, at fälla honom til böter, högst tijo daler.


7. §.
O o