10. §. Söker någor förbud å annan at resa ur staden, förr än han til Rätta swarat, eller fullmächtig för sig stäldt; thet må ej wägras, eller för bysättning räknas.
11. §. Nu wil någor resa från orten, som
skyldig är för kost, hushyro, skiepslego, eller annat
slikt; hafwe borgenär wåld at behålla gods hans til
sin säkerhet. Räcker ej godset til, tå må Konungens
Befalningshafwande förbiuda honom, at resa från
orten, innan han sin borgenär förnögdt hafwer,
eller, ther jäf i saken är, fullmächtig och borgen för
sig stäldt: lyder han thet ej; gånge therom, som i
I. Cap. 9. §. sagdt är.
12. §. Flytter gäst gods sitt bort, och
betalar ej hushyro; i thy fall hafwe Konungens
Befalningshafwande macht, at honom bysätta, til thes
han rätt för sig giordt.
13. §. Ej må then, som för gäld bysättes, i
nesligit fängelse hållas. Wiser ej borgenär, at
gäldenären mächtar sig sielf föda; gifwe honom tå fyra
öre om dagen. Sker thet ej, sedan borgenär
therom tilsagd är; gifwe Konungens
Befalningshafwande honom lös.
14. §. Nu beder borgenär, at efter gäldenär
