och til sakens utslag förwara. Säger then, som sökt warder, at sysloman ej är säker nog; pröfwe thet Konungens Befalningshafwande. Känner han ej honom god; nämne then sökande en annan. Konungens Befalningshafwande äge ock macht, at sätta fast och löst gods under förbud at säljas, eller skingras, om skiäl ther til äro.
7. §. Warder någor, som annars mans gods
inne hos sig hafwer, af Konungens
Befalningshafwande förbuden, at gifwa thet ut, och giör ther
emot; fylle up med sitt egit thet han utgaf, och böte
tijo daler.
8. §. Hwilken som egenwilligt rubbar thet
gods, som Konungens Befalningshafwande låtit i
qwarstad sätta, eller med Kronomärke tekna; böte
fyrtijo daler: Orkar han ej böta; plichte med
fiorton dagars fängelse wid watn och bröd. Samma
lag ware om then, som brukar Kronones märke,
utan han hafwer ther lof til.
9. §. Klagar gäldenär, at han utan skiäl
bysatt är, och pröfwar Domaren, at borgenär i
oträngdt mål thet begiärdt; böte han tiugu daler,
eller mer, som saken är til, och skadan åter. Är gods
i qwarstad tagit; fylle allan skada.