Häradshöfding eller Lagman skiljachtig; gälle then mening, som Nämnden faller på, och sware then för dom sin. Äro ej alle i Nämnden ense; stånde wid thet, som Häradshöfding eller Lagman rättwist pröfwar.
3. §. Kunna Rättens Ledamöter i andra
domstolar ej alle om slutet ense warda; gånge dom
i saken efter thy, som the fleste säga. Ther rösterna
skiljachtiga äro, och på hwarthera sidan lika många;
gälle thet, som then främste i Rätten bifallit: men i
brottmål, theras mening som fria, eller then
lindrigast är.
4. §. Nu kan så hända, at i brottmål
Rättens Ledamöter falla på flera skiliachtiga meningar;
tå gälle theras röster, som kunna närmast til
hwarandra jämnkas, och gå ut på thet, som lindrigast är.
I andra saker stånde wid the flestas mening, som på
en grund sig stödja, äntå at flera meningar äro,
som af olika grund komma. Äro rösterna så skiljachtiga,
at stridighet warder, hwilket för the flestas mening
hållas kan; tå bör ock ther öfwer omröstas.
5. §. När omröstas skal; säge then sin
mening först, som ytterst sitter, och sedan hwar efter
annan, som the i Rätten säte hafwa, och grunde
hwar sin röst på Lag och klara skiäl. Är skriftelig
