5. §. I brottmål, ehwad the äro swårare eller mindre, hafwe ej någor lof at wädja, antingen emot wärjemålsed, böter, eller kostnad och skada, som Underrätt i thy fall ålagdt; utan må then som ej nöjes åt thes dom, beswära sig ther öfwer i Hofrätten, inom hälften af then tid, som lagwadda saker ifrån Lagmans och Rådstufwurätt fullföljas böra. Giör han thet ej; hafwe ej talan ther i widare. Samma lag ware om skogshygge, åwärkan, eller skogseld, ehwad thet är å Krono, eller annan jord, så ock fogel och diurfång. Hwad Underrätt dömdt i grofware brott, som til thes domstol höra, må ej i fullbordan gå; utan sände sin ransakning och dom genast in til Hofrätten, at ther först widare pröfwas och skärskådas, såsom: tå någor gifwes skuld för thet, som å lif eller ära går: försmädelse mot Gud, ehwad then af upsåt eller obetäncksamhet skedt: gäckeri med Gudstiensten: truldom och hwarjehanda widskepelse: falskt mynt, och thes utprånglande: twegifte, och hwad mera som i 9. Cap. Missgiernings Balken sägs: tidelag: mordbrand: hugg och slag å egna, eller stiuf och swärföräldrar, så ock oqwädins ord emot them: barnamord, och förgiörning, med mera, som i 16. och 17. Cap. Missgiernings Balken utsatt är: edsöre: brott emot Kyrkiofrid, rättegångs, och qwinno frid: dråpmål,
