Sida:Sweriges Rikes Lag.djvu/426

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
388
Rättegångs Balk.

äntå at straffet wid hel eller half mansbot, eller wådabot stadnar: missgierningsmans wäriande, eller släppande: hwarjehanda Kyrkiotiufnad: hus och nidings tiufnad: eller annan stöld tridie gången: bodrägt: egenwilliga pålagor å Konungens undersåtare: Kronones och almänna medels tilgrep: kopleri och skiörlefnad: lägersmål i förbudna leder: så ock delachtighet i thessa missgierningar. Om mindre brott, som följa något twistemål åt, sägs i 3. Cap. 4. §.


6. §. Från Häradsrätt må man wädja, ehwad saken är af större eller mindre wärde: Och Häradsrätt kungiöre Lagman the saker, ther i wädiadt är.


7. §. Mot Lagmansdom wädjes under Hofrätten med fem daler, inom samma tid, som föreskrifwit är om Häradsrätt, ther hufwudsaken, med ränta eller afgäld som fordras, stiger öfwer femtijo daler, utom rättegångskostnaden. Lagman skrifwe ock å begge parternas dombref, at wädjadt är, som thet om Häradsrätt är sagdt: och sätte dagen ut, tå the skola til Hofrätten komma, then wädjande, at gifwa sin inlaga in, och swaranden at then anamma, utan stemning, eller annan kungiörelse; så ock at borgen förut bör ställas för kostnad och skada, och domen fullgiöras, efter thy som i 26. Cap. sägs.


8. §.