före, at saken fullfölja. Hafwer swaranden ej funnit sig in; gånge ock ther med, som sagdt är. Pröfwas han hafwa warit förfallelös ute; döme Hofrätten på the skiäl, som käranden företedt. Tappar han, som swara skulle, och söker han i rättan tid, at then dom må af Konungen öfwerses; ware thet honom tillåtit, å sätt, som i 30. Cap. stadgas.
2. §. Nu hafwer käranden gifwit thes
inlaga in, och swaranden then anammadt; sware han
wid offenteligt uprop klockan ellofwa, å samma dag
i nästa weko ther efter, och låte Hofrätten thet
kungiöra genom anslag å thes dör, dagen förut.
Begiärar han tå upskof, och hafwer skiäl ther til; lägge
Hofrätten honom then tid före, som nödig pröfwas.
Är han ifrån upropet borto, eller kommer han tå,
eller medan rättegångstima warar, oberedd, och
hafwer ej laga ursächt; böte sex daler: och warde
anslag i saken å nyo, åtta dagar ther efter.
Swarar han ej äntå, eller wiser laga förfall; döme
Hofrätten i saken: doch warde han munteliga hörd, om
han thet äskar. Kommer swaranden efter upropet,
innan rättegångstima är ute, och gifwer sitt swar in;
ware bot tre daler. Är then borto, som swaret
emottaga skulle; böte hälften emot thet, som sagdt
är. Med en skrift å hwarthera sidan skal käras och
swaras, i hwad sak thet helst är, som kommer
genom wad in.
