Sida:Sweriges Rikes Lag.djvu/439

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
401
Rättegångs Balk.

3. §. Menar swaranden, at käranden ej bör niuta thes wad til godo, förthy, at han brustit i thet, som han fullgiöra bordt; gifwe thes påstående skrifteliga wid upropet in, och Hofrätten höre wederparten ther öfwer. Hafwer han thet försummadt, som i 26. Cap. 6. §. föreskrifwit står; gånge ther om efter thy, som ther sagdt är. Finnes thet annorlunda; tå swares i saken, när anslag ther i sker. Wil någorthera parten emot Hofrättens utslag i thessa fall Konungen söka; giöre thet å sätt, som i 30. Cap. 1. och 6. § §. sägs.


4. §. I the saker, som Hofrätten, såsom förste domstol, uptager, låte Hofrätten genom anslag dagen förut kungiöra, at parterne å then dag, som i stemning förelagd är, skola wid uprop wara; och gifwe tå käranden sin inlaga fram: sedan gånge thermed, som förr sagdt är. Parterne måge i thessa mål gifwa twänne skrifter in hwarthera, ther the ej rättan tid ther til försumma. I boskilnadsmål för skuld, eller ther gäldbunden söker, at få alt thes gods til sina borgenärer afstå, ware tid fiorton dagar emellan hwarthera upropet.


5. §. Kommer ej then, som stemma låtit, med thes inlaga in å dag föresattan; lägge Hofrätten honom annan tid före, äntå at then ursächt han

förebär,
E e e