daler. Wåller annarthera mer, och annarthera mindre; böte then halft, som mindre wåller; men gåfworna ware förbrutna til the fattiga.
8. §. Nu gifwa fästehion hwar annan gåfwor
i reda penningar, eller lösören, för ächtenskaps skul;
dör sedan fästeqwinna förrän wigsel åkommer; gifwe
tå fästeman til then dödas föräldrar, eller arfwingar
alt igen, hwad han fått, och tage åter hwad han
gifwit hafwer. Dör fästeman ifrån fästeqwinno; tage
hon sina gåfwor åter, och behålle hwad henne
gifwit war i lösören.
9. §. Häfdar man sin fästeqwinno; tå är thet
ett ächtenskap, som skal fullkomnas med wigsel,
ehwad trolofningen är med, eller utan wilkor, äntå
at samma wilkor ej fullgiorde äro. Undandrager han
sig wigsel, och framhärdar i thenna sin motwilja;
warde hon tå förklarad för hans ächta hustru, och
niute full giftorätt i bo hans, som i 10. Cap. i thenna
Balk sägs. Giör hon thet; ware lag samma.
10. §. Häfdar man qwinno under ächtenskaps
löfte; tå skal han taga henne til ächta, om hon thet
påstår, och hennes fader och moder thertil samtycka.
Är han motwilig; ware lag, som förr sagdt är.
Nekar han til löftet; döme tå Rätten therom.
Warder löftet för fast förklaradt, eller har han låtit
intaga henne i Kyrkian, såsom sin fästeqwinno; hafwe
sedan ej macht thet löfte ändra, äntå at hon sin rätt
til ächtenskapet eftergifwa wil.
11. §. Rymmer fästeman ifrån fästeqwinno,
som af honom häfdad är; gånge therom som i 13. Cap.
om man och hustru stadgas.
