IV. Cap.
Om skilnad i trolofningar.
WArder någor twungen til fästning, och låter ej märka sitt samtycke thertil, sedan han, eller hon, utom twång är; ware tå then fästning ogild; utan fästehion hwarannan häfdadt hafwa.
2. §. Hafwer enthera förr fästningen hemlig
siukdom, then smittosam och obotelig är; eller
efteråt theri råkat: såsom spetelska, fallande sot, wettlösa,
raseri, pockor af lösachtighet, eller wederstyggeliga
och stora fel och lyten; gånge ock then fästning åter.
3. §. Samma lag ware, ther enthera förr,
eller efter fästning begått lägersmål, eller giordt
sådan gierning, som rörer thes goda namn. War
thet förut kunnigt; gånge tå ej fästning åter.
4. §. Wilja fästehion skiljas åt, och hafwa
the hwarannan ej häfdadt; gifwe thet Capitlet
tilkänna, och gånge fästning åter.
5. §. Kommer hat och bitterhet fästehion
emellan af andra besynnerliga orsaker, som ej kunnoge
woro, förr än fästning skedde, och wil then ene
skiljas, och then andre ej; döme tå Rätten til skilnad.
Finnas ej sådane orsaker; tå må then brotslige ej
bygga ächtenskap med någon annan, så länge then
öfwergifne ej förlikt är; fylle ock allan skada.
6. §. Nu kommer okänd man, och gifwer sig
ut til namn eller stånd, för annan, än then han är: