XXXI. Cap.
Huru dom må återbrytas, som
wunnit laga krafft.
EJ hafwe någor wåld, utan allenast Konungen,
at bryta dom åter, som wunnit laga krafft,
eller återställa laga tid, som försutten är.
2. §. Ingen driste sig hos Konungen söka,
at försutten laga tid må gifwas åter, ther han ej
wiser synnerlig orsak och skiäl, at han resning förthy i
saken niuta må. Ej skal böneskrift hans Konungen
föredragas, innan han fullgiordt, hwad i 30. Cap.
18. §. stadgadt är. Fullgiör han thet; warde
wederparten hörd, och förordne Konungen, som
skiäligit finnes. Pröfwar Konungen, at han utan skiäl
hafwer resning sökt; böte til Kyrkio, eller the fattiga,
från tretijo, til etthundrade daler, eller mera, och
fylle wederparten thes kostnad och skada.
3. §. Hafwer någor funnit nya skiäl, och
menar at dom, som wunnit laga krafft, ther med
häfwas kan; söke Konungens lof, at saken må å nyo
skärskådas: och warde tå förwist til then Rätt, som
