maken lefwer; tå äro ock the barn ächta; och tagen arf, som i Ärfda Balken sägs.
3. §. Kommer förre man, eller hustru åter; tå
brytes senare giftet, utan them annorledes åsämjer:
och then som wika måste, tage alt thet åter utur boet,
som han, eller hon, thet hafwer infördt, så ock sin del
i thet, som the under ächtenskapet med egna slögder
afladt. Är thet hustru, som wika måste; tage ock
thertil morgongåfwo sina. Hafwa the barn samman
i thet gifte, som brytes, och wil moder them til
upfostran taga; pröfwe tå Domaren, om hon them
förestå gitter; och lägge så them emellan, hwad fadren
thertil åhrliga gifwa bör. Ej måge så skilde makar
niuta annan rätt til hwartheras bo och egendom,
än nu sagdt är.
4. §. Träder någor i annat gifte, och wet, at
förre maken lefwer; straffes som i Missgiernings
Balken skils.
VI. Cap.
Om giftermål emot föräldrars, eller rätta giftomans
wilja; och om giftoman hindrar giftermål.
GIfter sig mö mot faders wilja, eller moders; hafwe fader, eller moder, wåld at giöra henne arflös.
