warder qwinna theraf bedragen til fästning med honom; böte tå han åttatijo daler, hälften til henne, och hälften til the fattiga; hafwe ock til henne förbrutit gåfworna, och fästningen ware ogild. Kommer wigsel thertil af samma list, och kunna the ej förlikte warda; böte han tå dubbelt, och miste äran; gånge ock thet giftermål åter.
7. §. Hwilken som drucken sig fäster, eller på
swikeligit sätt thertil förledd är; ware ej skyldig thet
löfte hålla.
8. §. Reser man egenwilligt bort ifrån sin
fästeqwinno, och blifwer, emot hennes samtycke, borto
öfwer åhr och dag: wil hon ifrån then fästning lös
warda; tå må Domaren thet tillåta.
V. Cap.
Om barn, som aflas i fästom, eller i
twegifte, och om giftorätt i thy mål.
AFlar man barn med sin fästeqwinno, eller under ächtenskaps löfte, eller i lönskaläge, therå sedan fästning, eller ächtenskap följer; the barn äro ächta barn, och qwinnan niuter laggift hustrus rätt.
2. §. Nu går någor i annat gifte, som sägs i
13. Cap. 6. §. och aflar barn; fins sedan, at förre
