annorledes åsämjer; och then ledige hafwe wåld, at gifta sig med en annan.
7. §. Hafwer man, eller hustru, sedan the
fäste blifwit, haft lägersmål med någon annan, och
thet efter wigslen warder witterligit; gånge tå med
skilnaden och giftorätten som i 1. §. sagdt är.
Warder qwinna efter wigslen tilwunnen, at annar henne
förr fästningen lägradt hafwer, och wil ei mannen
henne thet förlåta, utan sker laga skilnad; tage tå
mannen alt thet åter, han med sig i boet infördt, så
ock kostnad, som han til fästning och bröllop giordt
hafwer, med alt thet, han henne gifwit; behålle ock
hwad hon honom gifwit hafwer.
8. §. Är man, eller qwinna af naturen
wanför, och til ächtenskap aldeles obeqwäm, eller
drages han, eller hon med obotelig smittosam siukdom,
förtiger thet, och swikeliga förleder annan til
giftermål med sig; warder thet fultygadt, gånge tå
ächtenskapet åter; och then brotslige niute ej giftorätt i boet;
uprätte ock allan skada, och plichte, som för annat
bedrägeri framdels skils.
XIV. Cap.
Om kif och osämja mellan man och
hustru; och om skilnad til säng och säte.
THer hat och bitterhet emellan man och hustru så
