Äro ej barn; gifwe hustrun ej något ut af lösören och aflinge godset. Bryter hustrun; gånge ock med hennes lott och gods, som sagdt är.
6. §. Reser mannen utom Riket för sin
kallelses skul i krig, kiöpenskap, eller i annat nödigt
ärende, blifwer sedan länge borto, och låter ej hustrun
weta hwar han wistas; kan hon få therom kunskap;
gifwe thet Domaren tilkänna, och Domaren lägge
honom dag före, at begifwa sig hem igen. Hafwer
han laga förfall; förbide tå hustrun hans hemkomst.
Wisar han ej laga förfall, och wil äntå ej komma;
ransake Domaren om theras sammanlefnad.
Hafwer hon wäl och ärliga sig förhållit; tå må henne
efterlåtas gå i annat gifte, sedan ett åhr är förflutit,
efter then tid, honom i stemningen föresatt warit,
och gifwe Capitlet henne skiljobref ifrån then förra.
Gifwer han henne skuld för lösachtighet, eller annat
otilbörligit, och wil therföre ej komma åter, och
hafwer ej full skiäl thertil; döme äntå Domaren til
skilnad. Finnes laga bewis; gånge therom, som förr
om hor är sagdt. Nu är ej wåhn at få weta, om
then bortreste lefwer, eller hwar han sig uppehåller,
och kommer han ej inom sex åhr igen; tå må
Domaren, sedan efter honom lyst är, annat ächtenskap
tilstädia. Äge ock macht then tid förkorta, om goda
siäl ther til äro. Kommer then förre sedan hem igen,
och wisar laga förfall med fulla skiäl, och at han ej
kunnat gifwa kunskap om sig; träde tå han til sin
hustru, och then senare wike, ther them ej
