2. §. Mö, som til godt och moget förstånd kommen är, hafwe wåld giöra testamente, ändoch hon under förmyndares wärjo är.
3. §. Nu hafwer man sitt testamente ändradt,
eller återkalladt; gälle tå thet hans yttersta wilja war,
äntå at han i thet förra sig förbundit, thet ej at ändra,
eller återkalla.
XVII. Cap.
Hwad, och huru mycket, man må i testamente
gifwa.
INgen hafwe macht arfwejord å landet genom
testamente bortgifwa, eller annorledes therom
förordna än lag förmår. Ej eller må någor bortgifwa
från arfwejord then förbättring, som ther å giord
är.
2. §. Hafwer man wid arfskifte tagit lösören,
eller fast egendom i staden, för arfwejord å landet;
eller hafwer man bortbytt, såldt, eller förpantadt
sin arfwejord, eller är then genom hwarjehanda hans
förwållande lagliga kommen i annars mans hand;
tå skal efter hans död jämngod aflingejord, eller, ther
ej fast gods finnes, penningar, eller andre lösören,
