eller ock fast egendom i staden, sättas i stället, och thet behålle arfwejords egenskap i hans hand, som thet tå ärfwer: men sedan gånge the penningar, lösören, och fast egendom i staden, i arf, som om lösören och fast egendom i staden sagdt är.
3. §. Gifwer någor bort sin bördkiöpta jord
genom testamente; hafwe arfwingarne macht, at
lösa then åter, innan laga stånd åkommer, efter thet
wärde, som then är kiöpt före. Gälden ock åter all
ther å giord nödig förbättring.
4. §. All aflingejord, och ärfda eller
förwärfda lösören, må man efter landsrätt bortgifwa,
eller testamentera, til hwem man wil, skyld eller oskyld,
barn eller andra arfwingar. Doch ther omyndige
barn äro, som icke äga något til födo och upfostran;
tå skal them först, efter stånd och wärde, så mycket
lemnas, som Domaren skiäligt pröfwar, til thes
the sielfwe sig nära kunna.
5. §. Efter stadsrätt må ej någor, af ärfdt eller
förwärfdt, rörligit eller orörligit gods, gifwa i
testamente mer, än hwar siette penning, ther barn eller
bröstarfwingar lefwa efter. Hafwer han ej barn,
utan andra inländska arfwingar; äge tå macht, at
gifwa hälften, af alt thet han äger. Äro ej barn,
eller inländske arfwingar, utan utländske allena; tå
