Sida:Sweriges gamla lagar I (1827).pdf/26

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs


IV

innehåll[1], och hvaraf de, som funnits vara af någon vigt, blifvit på sina ställen anmärkta[2]; samt titlarne Jordþa- och Þiuwa bolkær i öfre kanten af de blad, som innehålla dessa Balkar. På en del af de öfriga bladen äro Balkarnes titlar skrifne af ännu sednare händer. Äfven finnas i kanten på några ställen antekningar af 17:de århundradet; hvaraf blott förtjenar anmärkas att här, ehuru ej öfverallt, Flockarne i Stjernhelms uplaga äro utmärkta ej blott med siffror i kanten, utan ock medelst märken, lika parenthestecken, i sjelfva texten; af hvilka somliga åter blifvit utskrapade. — Hvad stafsättet i denna codex beträffar, kan det tillräcklingen inhämtas af vår tryckta text; dock torde följande anmärkninagr härom ej vara onyttiga:

  • a och æ brukas ofta i stället för hvarandra, t. ex.
    husla, ola, vighia, huslæ, olæ, vighiæ etc. biscupær, bocarlær, konongær etc. pro biscupar etc. akki, allæ, allær, an, aptir, ar, baræ, garæ, hanni, haræþ, maþ, suariæ, variæ, varþær, þan, þar, þral etc. pro ækki etc. æ, bænæ, fræ, fæ, grænnar, gærþ, mæ, skæþæ, svæ, sændær, sær, væþæ, þæ, ællir, etc. pro. a, ba etc.
  • Äfven förekomma a, æ, e, och till och med i i stället för hvarandra i samma ord, t. ex.
    sialver, sialvær, sialvar; saker, sakær, sakar; maþer, maþær, maþar; niþer, niþær, niþar; tylptar, tylptær, tylptér; kallar, kallær, kaller; taker, takær,
  1. T. ex vid början af fol. 7, och på 2:dra sidan af fol. 17: ”Nota totam istam collumpnam;” i början af fol. 20: ”Nota vſque ad rætllöſo balk;” fol. 24, vid Fl. 2. JB: ”Wm iorþa faſta;” fol. 25, vid §. 1. ibid. ”wm ærffþa iord;” vid §. 2. ”Illis kiopt iord,” o. s. v.
  2. Se not. 7. sid. 10; not. 41. s. 13; not. 70. s. 16; not. 6. s. 24; not. 1. s. 36; not. 37. s. 40; nott. 21, 24. s. 45; not. 22. s. 57; nott. 1, 2. s. 61; not. 27. s. 74.