Y.
Ymisliker, ymsliker, adj. skiljaktig: diversus. Cfr. Iafliker.
Ymuman, m. tilläfventyrs en man från trakten af Umeå, eller från Norrland i allmänhet: forsitan vir e regione Umaënsi, vel e quavis Norrlandiae parte. Sic h. v. explicat Bg. II. Dr. 15. alzmanni ok ymu, pro a. ok ymumanni, ibid.
Ypin, vide Opin.
Yrkia, v. a. arbeta: operari. y. (iorþ), odla, plöja, prov. yrka: colere, arare. I. J. 11; II J. 23. (iorþ) up y., I. J. 12: 2; II. J. 26. Cfr. Ayrkia.
Yta, v. n. (ab ut) komma ut: exire. ytir hvarghin, d. ä. om man ej blir genomstungen, så alt spetsen af svärdet går ut på andra sidan af den sårade delen: si (mucro) nullibi exeat (transfixa quadam corporis parte). I. VS. 1: 4. coll. c. §. 3. ibid.
Ytarster, adj. superl. ytterst, sist: extremus, ultimus. II. Add. 13: 1; IV. 3. Scribitur utarster, II. A. 25.
