önska att det måtte ske medan vi äro i tillfälle att vederlägga dem; icke för det att vår egen ära ligger oss så ömt om hjertat, men derför, att brukbarheten af ett sådant verk som detta, beror ej blott derpå, att det är gjordt med största noggrannhet, utan ock derpå, att den som begagnar det, kan fullt lita på denna noggrannhet. I de nu anförda afseenden veta vi att vi ej hafva någon grundad anmärkning att befara. De verkliga fel, som här kunna komma att ådagaläggas, och hvilka det egentligen tillhör efterverlden att uptäcka, bestå i enskilda mist i våra noter, glossarier m.m. och hafva alldeles intet inflytande på hufvudsaken, som är sjelfva textens pålitlighet. Vi anhålla icke desto mindre att få del af de påminnelser, hvartill kunnige och för saken nitälskande Läsare i hvad afseende som hälst finna anledning, och vi skola med tacksamhet emottaga hvarje, äfven den
beklagligen bortgångne vän, E. O. Akad. Adjunkten Sv. Hylander, som genom jämnförande af Ihres anmärkningar med sjelfva den af Göransson följda Upsala-handskriften, ännu säkrare derom öfvertygat sig. Men deremot inträffade, enligt Hylanders berättelse, Ihres anmärkningar fullkomligt på en af Isländaren Rugman gjord afskrift af nämnda handskrift. Der således Ihre i denna afskrift funnit olikheter med Göranssons edition, der beskylde han djerft Göransson för vårdslöshet, utan att hafva öfvertygat sig om ej felet låg hos Rugman! Vi hafva ansett som en mensklighetspligt att ej försaka detta tillfälle att göra rättvisa åt Göranssons minne, ehuru hans arbete visserligen i intet afseende är något mönster. Skulle på vår döda mull samma öde träffa oss som Göransson, att vi och våra arbeten blifva sanningslöst smädade, så skall äfven då, hoppas vi, upstå någon rättvisans vän, som genom sanningens framdragande skall bevisa oss den sista äretjensten.
