kyrkrätt, utan utgjort en del af en hel lagbok. Den tillfälliga omständighet, att det öfriga af Smålandslagen, hvilket, sedan M. E. Landslag blef antagen, kom ur bruk, numera ej i någon handskrift finnes i behåll, bevisar icke att en fullständig Smålandslag aldrig funnits, enär det måste vara för hvar och en begripligt att handskrifter som för 500 år sedan funnits, kunna hafva gått förlorade, och det är alltför väl bekant att ett sådant öde träffat handskrifter, som ännu i 17:de århundradet funnits i behåll; jag behöfver blott åberopa det närmast liggande förhållandet med Helsingelagens handskrifter[1]. Att deremot en Smålandslag funnits, hvaraf denna Kristnu-Balk utgjort en del, det kunde, om ock ej händelsevis ett dokument af år 1340 ännu vore i behåll, hvari en Småländsk lagbok (legisterium Smalenzt) omnämnes[2], med visshet slutas deraf att, såsom förhållandet med de öfriga i behåll varande landskapslagarne utvisar, i Sverige i äldre tider icke funnos sådana särskilda Kyrko- eller Kristin-Rätter som i Norrige, på Island och i Danmark[3],
- ↑ Se ofvanför sidd. V–IX.
- ↑ Den af Magnus Niclisson utfärdade förtekning på de Konung Magnus Eriksson tillhöriga saker, som af den förstnämnde blifvit öfverlemnade i Ingemar Ragvaldssons vård. Detta dokument är meddeladt af J. H. Schröder i en afhandling de luxu aulae Magni Smek, införd i Nova acta regiae societatis scientiarum Upsaliensis, Vol. VIII. sid. 315. o. följ.
- ↑ Den af Burman (anf. st. sid. 211.) ytrade mening, att Kyrk-Balkarne, hvilka han anser hafva varit af tre slag, ”i förstone blifvit särskildt utgifna,” saknar all grund. Den lag af första slaget som han åberopar, nemligen Kristin-rettr
