utan endast med landskapslagarne sammanhängande Kyrko- eller Kristnu-Balkar, hvilka, sedan M. E. Landslag kom i bruk, blefvo denna bifogade. Dessutom vitnar det för presterskapets magt snarare mindre än mera än de öfriga Kyrk-Balkarnes, gynnande innehållet af denna Balk, att den icke varit en af kyrkstyrelsen ensidigt författad kyrkrätt: och af flera ställen ser man att det här, likasom i de öfriga Landskapslagarne är Lagmannen som talar till folket; såsom då det i början heter: nu skulu mæn til þings fara, ok laghsaghu vara höra;... æn laghsagha var hon byrias sva (2:pr.); och då det på ett annat ställe säges: i köplaghum ok i iorþalaghum þa a præster meþ os vara i lekmanna laghum (11.); der ordet os har afseende på lagmannen och folket[1]. Äfven må här anmärkas det sätt hvarpå i ett tillägg, som finnes i en annan handskrift, sockneboarne, i motsats mot presten, beteknas: vi varum eigh laghvaraþe til, vi aghum ei ater gælda (5:3. not. 9.). Slutligen synes det, att denna Kristnu-Balk var en del af en lagbok, af det här inflickade, men tydligen till Konungs-Balken hörande tillägget om dem som äro skylde til gizla
- ↑ Jfr. min afhandling om Sveriges äldsta indelning i landskap m. m., sid. 67. o. följ.
vikveria, var en Norsk lag, och hörer således icke hit. Till andra slaget hänför han ”Öst- och Vestgöta samt Smålands Kyrk-Balkar,” hvilka, i hans tanke, skulle vara från 12:te århundradet; en mening, som ej tarfvar vederläggning. — De tväne ”legisteria ecclesiastica”, som omtalas i det i föregående not omnämnda dokument af 1340, och af hvilka det ena säges vara ”in swensko,” hafva troligen varit samlingar af stadgar, hörande till Canoniska lagen.
