tillegnat sig densamma, hvarvid några namn blifvit ändrade, hvaremot på andra ställen de gamla namnen kommit att qvarstå. Men den frågan återstår: antingen har då denna lag blifvit först författad för Stockholm, och sedan på det nämnda sättet lämpad för Lödöse, hvarvid namnet Stockholm blifvit ändradt till Lödöse, eller tvärtom? Vid besvarandet af denna fråga måste det genast falla i ögonen att det är vida mera sannolikt att en stadsrätt först blifvit författad för Stockholm, och derifrån lånad till städer i landsorterna (såsom af en annan handskrift, som i det följande skall omtalas, kan slutas att denna lag äfven blifvit antagen i någon stad i Södermanland), än att en stadsrätt, författad för en i en aflägsen landsort belägen stad, skulle hafva blifvit antagen icke blott i städer i andra landskap, utan ock i hufvudstaden. Hvad sålunda i sig sjelft är mest sannolikt, förvandlas nära till visshet genom den omständighet, att denna stadsrätt finnes bifogad en af samma hand skrifven codex af Vestgötalagen, hvarigenom det är klart att just denna handskrift varit ämnad att begagnas för Lödöse, och tilläfventyrs äfven för andra städer i Vestergötland, hvilket föranledt de nämnda ändringarne; hvaremot det alldeles icke är rimligt att i en handskrift, som varit ämnad för en eller flera städer i Vestergötland, namn skulle hafva blifvit insatta, som ej kunnat angå någon annan stad än Stockholm, eller att sådana namn hade kunnat här finnas, om de ej hade från början, och innan denna stadslag blef antagen i Vestergötland, här haft sin plats. Ännu mera uppenbart blir
