anförde han som en stor omständighet, at där äfven växte Fikon (*).[1] De räknas med skäl ibland de mäst födande frukter, och mångastäds utgöra de folkets förnämsta hvardagskost (**).[2] Jag kommer härvid ihog en frukt i China, som Du Halde omrörer, men vi ännu föga känne. Efter hans ofullkomliga beskrifning är den så stor som våra Äplen, af aurora färg, och kallas af Chineserne Se-tse eller Tse-tse, men af Portugiserne i Macao Fikon, emedan kaki man där brukar at torka dem, såsom med Fikonen sker i Europa, då den blir mjölaktig och får en såckrad yta; den har helt oförliknelig smak, och man håller den för det
- ↑ (*) 5. Mos. b. 8. c. 8. v.
- ↑ (**) At Fikon äro ganska födande, synes nog på åtskilliga Foglar och Djur, som i genom deras ätande blifva på kort tid helt feta; annars blir ock sådant synbart på de usla Vingårds-vaktarne i södra Europa, som ej lefva vid annan spis, än Fikon och Vindrufvor, jämte litet bröd, men likväl på 2 månaders tid blifva feta: v. Linné l. c. p. 47. Avicenna tiltror sig deraf kunna påstå, at Fikon föda starkare än någon annan frukt. Deras söta, mucilagineusa och välsmakande saft, säger R. A. Vogel, är mycket närande, hvarföre ock folket i Grekiska Archipelagen nyttjar dem til sin förnämsta dageliga spis: Hist. Mat. med. p. 249. Turkarne hafva ofta sofvel af denna frukt, som de äta bröd til,
i Grekeland, på det han måtte kunna få äta en så kostelig frukt såsom alster af sitt eget land: Dinon hos Athenæus l. c. p. 485. En Kong i Indien säges haft sändebud til Grekeland för at tilhandla sig något förråd af dessa Fikon, såsom ock af sött vin: l. c. p. 486. Men Greken Ister säger, at det var i Athén förbudet at föra ut de goda Fikon där växte, på det invånarne måtte få njuta dem sjelfve: Athenæus l. c. p. 57.
