mindre läcker, alt efter sorternas beskaffenhet, hvilka äro många och til en del nog skiljaktiga. Nanca Papa och Nanca Barca äro de mäst bekanta, båda ogement söta, den förra helt lös i köttet och mindre begärlig, men den senare stadig i köttet, saftig och synnerligen läcker, med en honings-sötma (*).[1] Dertil kommer Tsiampadaha, som är mycket mindre samt
- ↑ (*) Sådana beskrifver Rhede dessa 2:ne sorter, som han gör til särskilda slag, tilläggandes om den senare eller läckra sorten, som han kallar Varaka, at den i Malabar ätes som delice: l. c. Rumphius säger om Nanca Papa, den han nämner för Nanca Bubur, at den är slemaktig och lös i köttet som en gröt, och at smaken är såsom en blandning af honings-drufvor och pomeranser, tillika med något fränt och mägtigt; men om Nanca Barca, hvilken han kallar Nanca Bilulang och förklarar för den bästa, säger han, at den har hårdt, skört, gult, helt saftigt och ej slemaktigt kött, hvars smak mycket stöder på mogna drufvor, dock at någon honing tyckes vara inblandad: l. c. Richard tyckte denna Barca i Tunquin smaka som Melon: l. c. p. 64. och är det ofelbart samma sort, som Dellon säger smaka såsom våra bästa Meloner: Relat. d’un voy. aux Indes orient. p. 89. och som A. Kircher beskrifver söt som honing och bättre än Meloner: Chin. ill. p. 186. Scaliger anförer smaken såsom en blandning af Såcker-melon, Persika, söt Pomerans och Honing: J. Bauhin. l. c. p. 116. Det måtte väl varit denna sort, som Vogel träffade i Batavia så
sådan utgifves den ock i Voy. à l’Isle de Fr. T. 1. p. 231. Rumphius liknar den vid halfruttna Äplen: l. c. Hawkesworth säger denna lukt vara rätt vidrig för en ovan, något lik ett ruttet äple blandadt med hvitlök: l. c. p. 257. Men vanan måtte kunna göra sådant godt, ty Richard säger, at den mogna frukten luktar väl: l. c. äfvenså Rhede l. c. och i Recueil d. voy. Holland. l. c. nämnes samma lukt för admirable.
