Sida:Tal om Läckerheter-1.djvu/137

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

mycket saftigare och läckrare, och så angenäm til smaken, at man tycker sig ej kunna blifva mätt deraf (*).[1]

Ibland de Americanska frukterna utmärka sig några för synnerlig sötma. Sapotille (Achras

Sapota

    ganska ljuflig til smaken: l. c. p. 209. Richard säger om Papa, at den är fade, och står mycket tilbaka för Barca: l. c. Nog troligt, at Valentyn ment Papa med den Nanca på Amboina han omtalar såsom helt söt, men tillika fade, stödande på söta Limoner jämte liten honings-smak: l. c. Jag vet ej, om andra än dessa nämnde sorter menas i förrberörde Recueil d. voy. Holl. då om Jaca säges, huru den i smaken varierar, så at den fås än smakande som Melon, än som Persikor, än som Honing, och än som de yppersta Citroner: l. c. Men med alt detta är dock Nanca mindre i värde än Durio, änskönt den är tämmeligen angenäm: Dampier l. c. p. 337. och för dess sötma behagar mycket folk i Batavia: Le Brun l. c. p. 347. ja ock verkeligen där räknas ibland de bästa frukter i Indien: Verhandelingen van het Bataviaasch Genootschap der Konsten en Wetensch. 1. deel, p. 26.

  1. (*) Rumphius, som detta berättar, säger, at Tsiampadaha kommer närmare i smaken til mogna Vindrufvor eller Smultron än Nanca, och har gulare kött samt mycket bättre lukt, varandes äfven mera lättsmält, hvarföre den ock ogement värderas; den frukt som får mogna på trädet är bäst, och har en angenäm syrlighet, men den som förut afskäres och mognar efteråt inne i hus, förlorar mycket i smaken och får en fade sötma: l. c. p. 108. Sluteligen vil jag anföra hvad Radermacher uptecknat om detta ofvannämnde fruktslägtet i Batavia. Af Radermachia, säger han, äro 4 sorter, neml. 1. Nanca eller Soorsak; 2. Tjampeda, som har smärre och mera långlagd frukt; 3. Benda, som har än smärre frukt; och 4. Mandelique eller Cossir, ej större än ett stort äple, den läckraste af alla, hvilken nyligen blifvit uptäckt i Batavia: Naamlyst &c. p. 31.