Gem. Carreri tyckte den öfverträffa alla de Europeiska frukter, och i det tycket trodde han sig hafva många medhållare (*).[1] Jacquin vet sig
- ↑ (*) Churchill’s Collection T. 4. p. 516.
den kan väl på annat sätt kittla gommen, som den också gör. Den är helt oljaktig och söt, säger Gem. Carreri, och af utvaldaste smak, så väl rå med salt äten, som kokad: l. c. p. 516. Den är så fet, skrifver De Laet l. c. at den nära liknar smör, til smaken som färska Nötter, rätt angenäm at äta. Dess smak är, säger Frezier, då den ätes med salt, ej mycket olik Smör och Nötkärnar tilsammans: l. c. p. 303. Labat fann den i smaken hafva nog likhet med Märg-torta: l. c. och Bancroft tyckte den med skäl kunna kallas en vegetabilisk märg: l. c. p. 23. Raveneau de Lussan säger smaken vara såsom Grädde: l. c. och Oldendorp nästan som gulan i ett hårdkokt ägg: l. c. p. 169. Jacquin vet ingen frukt i Europa at jämföra denna med; men om ändock något skulle nämnas, som den til någon del liknade i smaken, så vore det Kron-ärtskåckor och Hassel-nötter ihop: l. c. Ehuru härmed må vara, så blir det en sanning, at den är af delicat smak, som ock D’Avity säger: l. c. Hortop intygar, at den är af en förträffelig godhet: Hakl. l. c. T. 3. p. 492. Man brukar på Jamaica, där denna frukt ätes bland desserten, at uphöja smaken med Limon-saft och såcker: Sloane l. c. likaså på Barbados: Hughes l. c. p. 130. samt i Peru: Frezier l. c. p. 303. I Quito hjelper man den mäst med litet salt: Ulloa l. c. p. 247. och i Surinam med salt och peppar, äfven ock med såcker och vin: Bancroft l. c. På Martinique plägar man äta denna frukt ihop med oxe-kött, antingen med salt och peppar til, eller utan krydder, och kommer den där dageligen på de bästa bord: Jacquin l. c. Jag ser hos Labat, at man kan, innan den aldeles mognat, skära den i skifvor och äta med peppar och salt, då dess smak skall vara som Kron-ärtskåckor: l. c.
