Sida:Tal om Läckerheter-1.djvu/159

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

ibland de goda dessert-frukter i Cayenne (*).[1]

De hittils anförde frukter hafva förnämligast funnits läckre medelst den i dem rådande sötman. Men få människor lära så tycka om sötma, at de icke häldre önska sig den samma försatt med någon syrlighet, och af sådan blandad smak ha väl de fleste frukter i verlden, i störrre eller mindre mån, blifvit delaktige. Jag vil då omröra de förnämsta af dem, som fått denne art af smak på sin lott.

  1. (*) L. c. Supplem. p. 39. ff. hvarest denna saft sägas vara skarp och mjölkaktig före dess mognad. Barrere håller denna växt för en Ficus: l. c. p. 52. Här kunde ännu flere söta frukter tilläggas, lika så litet bekante som de nu nämnde, men det kan vara nog med en eller annan, som i hast förefaller mig. Besleria incarnata Aubl. har bär med helt fina frön uti ett sött och angenämt kött: Aublet l. c. p. 636. Guettarda coccinea Aubl. har röda saftiga bär af Körsebärs storlek, söta och goda at äta: l. c. p. 319. En Annona, som Hermannus i Prodr. Parad. Bat. kallar curassavica, beskrifver Sherard söt som såcker: Raji Dendrol. p. 79. Af samma slägte äro 3:ne andra frukt-slag ännu obekante til deras egenteliga smak, neml. Annona discreta L., som är kryddaktig och mycket smakelig: v. Linné Plant. Surin. p. 11. Annona punctata Aubl., som är delicat och ätes med nöje: Aublet l. c. p. 615. samt Annona longifolia Aubl., som är ganska välsmakande och en delice för Indianerne i Gviana: l. c. p. 616. Jag vet ej hvart jag skall föra ett slags frukt, som De Champlain säger skola finnas vid Mont Royal i Canada, och som han utgifver för excellent, snöhvit til färgen, med såckersöt smak, stödande på den Pissang har; sjelfva växten, säger han, kryper utåt marken, och slingrar sig äfven up omkring närstående trän, bärandes blad som likna nätsle-blad: Voy. de la Nouv. France occid. 168.