Gumilla håller för den utvaldaste af alla i America vildt växande frukter, blifvandes den af Spaniorerne kallad Leche y miel eller Mjölk och Honing (*).[1] Masarandiba, en stenfrukt i Brasilien, liknande Körsebär, har en ganska söt och angenäm mjölk-saft, som gör den begärlig för alla (**).[2] Vochi, en gulgrön kärn-frukt i Chili, cylindrisk och af 2 tums längd, med hvitt svampaktigt kött, som har förträffelig såckersöt smak, är Indianernas delice (***).[3] Flera slag af Melastoma hafva goda bär, men Melastoma succosa Aubl. tyckes hafva de bästa, efter de så allmänt af Indianerne i Gviana eftersökas, varandes blöta i köttet och söta (†).[4] Posoqueria longiflora Aubl. har gula bär, stora som Kalkon-ägg, med rödt kött, som är saftigt, sött och angenämt at äta (††).[5] 'Saouari glabra Aubl. en äggformig frukt med grönaktigt sött kött, mjukt som smör, samt en ganska välsmakande kärne, odlas i Cayenne, och är synnerligen begärlig för Creolerne (†††).[6] Couma gvianensis Aubl. en rostfärgad frukt, ofta af en valnöts storlek, med 4 à 5 kärnar uti ett mjukt och ganska angenämt kött, räknas
- ↑ (*) Hist. nat. de l’Orenoque T. 2. p. 10.
- ↑ (**) Piso i dess Hist. nat. Brasil. p. 120.
- ↑ (***)Feuillée l. c. p. 69.
- ↑ (†) AubletL. c. p. 420. ff. Härvid ärindrar jag mig Kadali' '(MelastomamalabaricaL.), hvars bär äro saffransgula, med mjukt purpurblått kött af söt och angenäm smak, fulla med små hvita frön: Rhede l. c. T. 4. p. 88.
- ↑ (††) Aublet l. c. p. 135.
- ↑ (†††) L. c. p. 600.
