samma räknas ibland de mäst välsmakande frukter (*);[1] och efter Adanson’s omdöme kan den passera för en af de bästa frukter i de varma länder (**)[2] Monbin (Spondias lutea L.), en gul plommonlik frukt, har saftigt kött, fast nog litet, hvilket, såsom sötsyrligt och tillika välluktande, behagar mycket folk (***),[3] och
- ↑ (*) L. c. p. 167.
- ↑ (**) Hist. nat. du Senegal p. 47.
- ↑ (***) Denna frukt kallas allmänt Monbin-Plommon, för dess stora likhet med Plommon, fast den invärtes är nog skiljaktig från dem, genom det den har så litet kött emot sin sten eller nöt, hvilken förekom Labat ofantelig: l. c. T. 6. p. 313. Färgen nämnes af de flesta blott för gul; men Labat föreställer den rödaktig på sol-sidan: l. c. hvilket dock ej på alla träffar in: Jacquin Stirp. Amer. hist. p. 139. Smaken beskrifves l. c. för syrlig; af Du Tertre för syrlig och derjämte litet fade: l. c. p. 179. af Piso för angenämt syrlig: l. c. p. 68. af Sloane för sötaktig, balsamisk eller aromatisk: l. c. p. 126. af
mycket behagelig, öfvermåttan upfriskande och läcker: l. c. p. 68. Härmed instämmer Davies: l. c. p. 31. I Voy. aux. côt. de Guin. &c. p. 394. förklaras denna frukt för rätt delicieux. Den är ganska delicat och smälter i munnen som Grädde, säger Oviedo hos Rajus l. c. p. 1651. och D’Avity förmäler, at den är söt och i all möjelig måtto god, uplösande sig til ett angenämt vatten, som är upfriskande och oskyldigt: l. c. Jacquin förtäljer, at den på Martinique kommer in på borden och hålles i tämmeligt värde, men faller ej nykomna Européer i smaken: l. c. hvilket efter Browne’s intygande förhåller sig tvärtom på Jamaica, i det den är där i allmänhet angenäm för alla nykomna, men sällan kommer på de förmögnas bord, hvartil likväl ingen annan orsak är, än at den blifvit där så allmän, at Negrerne kunna esomoftast göra sig den til godo: l. c. p. 256.
