många sorter som af Äplen hos oss, och träffas den jämväl af olika färg och storlek. Dess smak är söt med liten syrlighet, samt tillika ganska läcker, hvarföre ock denna frukt
förfarenhet, då han prisar den för både den läckraste och hälsosammaste frukten i verlden: l. c. p. 42. Men Poyvre måtte väl mer än en gång ätit den med all philosophisk upmärksamhet, innan han vågade nämna den för den delicataste frukt, som kanske fins på jorden: Voyage d’un Philosophe p. 44. Af ingen har dock denna frukt fått starkare loford, än af Hawkesworth, eller rättare af Hr. Jos. Banks, hvars papper försträckt denna Hawkesw. alt hvad han i sin Bok infört rörande Natural-Historien: han säger den samma vara delicieux öfver alt hvad man någonsin kan förställa sig: l. c. p. 255. och tillägger han om egenteliga smaken, at man i Mangostan träffar en lyckelig blandning af sött och syrligt, hvilken är äfven så sund, som den är ljuflig: l. c. Efter all liklighet lärer dock sötman vara rådande, ty Phil. à S. Trin. omrörer intet annat, vid smakens beskrifvande, än den angenämaste sötma: l. c. p. 297. Rumphius säger l. c. at Mangostan fullmogen är så ljufligt söt, som den bästa Lansa eller mogna söta drufvor. Valentyn ärkänner, at denna Mangostan har angenämare sötma och större läckerhet än Manga, ja at ingen frukt kan i läckerhet med den samma förliknas, likväl säger han sig för sin del mera tycka om Manga, af den orsak, at dess smak hänger längre qvar i munnen än Mangostans, hvilken blott varar så länge ätandet påstår: l. c. p. 157. I ofvannämnde Garcin’s Memoire, som i Philosophical Transactions är införd efter Zollmans öfversättning, säges denna frukt i smaken likna Smultron och Vindrufvor tilsamman: l. c. p. 237. men i Transactions philosophiques de la Societé Roy. de Lond. 1734. där man fölgt Garcins Franska original, står, at den har ungefär sådan smak som Körsebär och Drufvor, men likväl delicatare: l. c. p. 40. Om och huruvida Mangostan har någon lukt, torde ej vara
