Sidra (*).[1] De gamle Judar prisade denna frukt såsom den ljufligaste til både smak och lukt, tyckandes den kunna förtjena rum, ej allenast på Konungars bord, utan ock i sjelfva
- ↑ (*) Denna Sidra eller Lotus är mycket bekant i Africa, hvarest fordom folket på en heltrakt, som haft den samma til sin egenteliga föda, har kallats Lotophagi. Det skall varit den, som Homerus ment med den frukt, hvars sötma han säger hafva kommit Ulyssis stallbröder at glömma deras Fädernesland, hvilket Plinius menar skulle hända alla som vorde kommande på den orten: l. 13. c. 17. Den är ännu i stort värde och säljes på alla torg i södra Provincerne af Barbariet: Shaw l. c. T. 1. p. 293. Herodotus omtalar den såsom angenäm och nära i smaken til Dadlar: Hist. l. 4. och Athenæus säger efter en Polybius, at den smakar ej olikt Fikon eller Dadlar, men har ljufligare lukt: l. c. p. 485. Denna Lotus är mindre än Paliurus, och
allenast höst-frukten där ärnår sin fullkomlighet och rätta godhet: l. c. fol. 7. a. Den är då, säger han, välluktande, söt och ganska angenäm til smaken: l. c. Greken Agathocles omtalar den såsom ogement söt med en synnerlig ljuflighet i smaken, hvilket Democritus, som åt den i Alexandria såsom dessert-frukt, icke ogillar: se Athenæus l. c. p. 484. Belon utgifver smaken för söt med en behagelig syrlighet: l. c. p. 311. och Bellus yttrar sig med ett ord, at den har ljuflig smak: l. c. Alpinus förklarar å nyo vid slutet af Nabcas beskrifning, at den, när den fås fullmogen, är högst ljuflig at äta: l. c. fol. 7. b. Jag vet ej, om icke Pyrard menar Nabca med den frukt på Maldiviska öarne, som han nämner Congnare, til storleken som små Plommon, af ganska läcker smak, hvilken skall hållas i stort värde både där och i Goa: l. c. p. 19. O. Celsius bevisar, at Rubens Dudaim, som omtalas i 1. MOS. b. 30. c. 14. v., icke varit Liljor, utan någon läcker frukt, och at den frukten måtte varit Nabca: Hierobotan. T. 1. p. 19. 24.
