fann denna frukt så förträffelig och ljuflig til smaken, at han tviflade på det någon ljufligare gafs i hela America (*).[1] Araca är ett fruktslägte i Brasilien, hvaraf 2:ne slag finnas lösligen af ett par resande beskrifne, men hafva ej än af Botanisterna kunnat uptagas. Det ena, Araca-miri, är stort som plommon, gulaktigt, och hyser en mängd små frön; det andra, Araca-guacu, af ett lagligt äples storlek, grönt til färgen, med hvitt kött, har uti sig åtskilliga kärnar med hårdt skal af små ärters storlek; båda slagen hafva lika smak, som är söt, stödande på Smultron (**).[2] de Laet säger om ett af dessa frukt-slag, at då det fås fullmoget, förtjenar det
- ↑ (*) L. c. p. 76. 77.
- ↑ (**) Marcgrav, hvilken jag härvid i det mästa fölgt, berättar för öfrigt om Araca-miri, som Holländarne gåfvo namn af Granat-pruymen, at den har hvitaktigt kött, men säger ej mera om smaken, än at den är småsöt och litet sträf, dock välsmakande: l. c. p. 62. Det är Piso som förtäljer om smultron-smaken l. c. p. 74. hvilket kan vara likligt, då Dampier beskrifver smaken såsom angenämt piquant: l. c. T. 4. p. 58. och då Marcgrav säger, at den Conserve, man brukar göra af denna frukt med såcker, liknar i smaken Qvitten-mos: l. c. p. 63. Piso tillägger, at smaken är ganska angenäm, äfvensom ock lukten, och at denna frukt hälst ätes rå: l. c. Dampier,
Samme Piso säger den då vara full af en snöhvit saft, som vid lösligt tryckande kommer ut, och väl är något seg, dock genast smälter i munnen. Deraf bruka Indianerne at göra sig en behagelig sort vin, såsom De Læt l. c. p. 558. berättar. Alla 3 desse Scribenter äro ense uti at berömma denna frukt såsom oskyldig, så at man skall kunna äta den til stor mängd utan någon påföljande olägenhet, och Piso rönte på sig sjelf, huru den äfven i febrar var svalkande och välgörande.
