af oss känna den stora så kallade Pompelmus (Citrus Aurant. Decumana L.), som äfven varierar i smak och sorter, så aldeles til sin förmån, at den i Indien kan räknas ibland de förnämsta landets frukter (*).[1] Men några
- ↑ (*) Pompelmuserne falla sig gemenligen stora, ofta större än ett människo-hufvud, och likna i färgen Pomeranser: Nieuhoff l. c. varandes skalet fingerstjockt och helt beskt: Fermin l. c. p. 167. De hafva, säger Fru Merian, mindre sötma än Pomeranser och mindre syra än Citroner, äfven hårdare skal och kött än de båda, hvarigenom de ock äro behageligare at äta: l. c. p. 29. Man plägar endast äta dem rå, och man framsätter dem gerna ibland desserten, antingen köttet sådant det är, eller med Spanskt vin och såcker tillagadt: Rumphius l. c. p. 97. Allmännaste sorten är den, hvars kött stöder på purpur, och har en syrlig vinaktig smak,
öen S. Jean, än at de voro saftige och af angenäm sötma: l. c. p. 156. men Labat skrifver i allmänhet om Apelsinerna på Antillerna, at de äro fulla med en såckersöt saft, som är angenäm öfver alt hvad man kan föreställa sig, mycket bättre än de fås i Europa: l. c. T. 3. p. 53. och H. Sloane förklarar dem på Jamaica för den delicataste frukt han någonsin smakat af det slaget: l. c. p. 181. I Surinam ha de en ganska angenäm smak: M. S. Merian l. c. p. 52. ja en stark såcker-sötma: Fermin: l. c. p. 168. och i Brasilien vanka de söta som honing: Zucchelli l. c. p. 88. På Philippinska öarne fann Le Gentil dem så förträffeliga, at han sedermera, efter sin återkomst til Paris, ej kunde fördraga sjelfva de Portugisiska: se dess Reisen in den Indischen Meeren 2. Th. uti Ebelings Neue Saml. v. Reisebeschr. T. 4. p. 37. Men Apelsiner kunna väl träffas mycket ypperliga på närmare håll: de ärnå på Maltha en sådan läckerhet, när de få mogna på träden, at en af de nyare Resebeskrifvare försäkrar, det hans tunga aldrig känt något kosteligare til smaken: Reise nach Maltha hos Ebeling l. c.
