frukten hålles gerna til godo. Ett Granatäple, skrifver Munting, är en skön frukt och öfveralt mycket begärlig för dess behageliga saft: l. c. p. 17. Denna saft är ymnigare än i äplen och päron, säger Bruyerinus (La Bruyere-Champier), tilläggandes, at han ock fann densamma angenämare: de re cibaria p. 476. Duhamel säger, at man med nöje suger saften ur den samma, hvars syra rensar munnen och upväcker matlust: Tr. des arbres T. 2. p. 195. Det synes af detta yttrande, som man ej i Frankrike lärer bruka at äta kärnarna; men derföre kan väl sådant ske på andra ställen. Kolbe säger, at när man äter dem tillika med saften, känner man något ogement, som är både delicat och sundt: l. c. p. 132. och P. Thicknesse såg i Barcellona, huru hos en mycket rik man, som hade gäster hos sig, hela desserten bestod af en skål Granatäple-kärnar, som åtos med vin och såcker: Reisen durch Frankr. u. Catalon. p. 152. I norra Persien, där denna frukt ymnigt vankar, nyttjar man den på flera sätt: man äter den rå; man brukar den til Confiturer; man torrkar den til vintren och blandar ibland all sin mat, o. s. v. S. G. Gmelin l. c. T. 3. p. 465. De söta Granatäplen hysa ett såckersött och angenämt vatten, och fås sådane äfven i södra Europa: Duhamel l. c. Trew hade af säker hand, at helt söta funnos i Italien på Verona tracten: Plant. select. &c. p. 37. och Garidel berättar, at alla tre de ofvannämnde sorter pläga odlas i trägårdarne i Provence: Hist. des plant. en Prov. p. 383. hvarest de ock ofta blifva ganska välsmakande: Papon Reise durch die Provence p. 327. Ehuru nu Granatäplen där och i de flera på denna sidan om Medelhafvet belägna länder tyckas tämmeligen arta sig til sin förmån, så lärer man dock få medgifva, at de på den andra sidan, där climatet faller sig varmare, ännu bättre trifvas, ty D’Avity påstår, at de man har i Barbariet vida öfvergå de Europeiska: l. c. p. 39. och Höst säger, at de i Marocco öfverträffa i god smak de som på de flesta andra ställen finnas: l. c. p. 286. Men jag tror derjämte, at en för stark och torr hetta måtte vara dem emot, ty jag ser hos Bosman, at de på en tract i Gvinea vilja så litet fort,
