andra sorter i de varmare länder framkommit, som endels täfla med dem i godhet, endels också taga förträdet för dem. Fransoserne kunna med skäl berömma sin större och mindre Reine Claude, sina Perdrigons, sin S. Catherine, sin Abricotée, sina Royales, sina Imperatrices, sina Imperiales, sin Monsieur, sin Suisse, sina Mirabelles, med flera andra, som jag ej kan upräkna, utan at falla tröttsam. Ingen ser jag dock så uphöjas, som den större Reine-Claude sorten, hvilken, efter Duhamels omdöme, är utan gensägelse den bästa Plommon-sort at äta rå (*),[1]
- ↑ (*) Duhamel tillägger om denna Reine-Claude sort, at den ock plägar kallas Dauphine, Abricot vert och Verte-bonne, är grön med gulgrönt kött, och har ymnig söt saft af förträffelig smak: l. c. p. 90. ff. Den är af en utvald läckerhet, när den blifvit väl mogen, säger Bruhier: l. c. Den mindre Reine-Claude sorten beskrifver Duhamel ljusgrön, med fast och hvitt kött, som är sött, men har ofta en liten syra, tilläggandes, at den väl har mindre hög smak
Damas de Mangerou, stor, ljus violett, söt och förträffelig sort; Damas de Septembre, liten, mörk violett, af hög och angenäm smak, utan syra: Tr. des arbr. fruit. T. 2. p. 71-78. Jag finner icke, at han uptager de så mycket utropade Ungerska plommon, men tror dem dock inbegripas i denna räkning, emedan Ungrarne sjelfve pläga kalla dem Damas-plommon: Val. Cordus Annot. in Dioscor. fol. 25. Derföre anser ock C. Gesner den ypperligaste sorten Ungerska plommon, hvilken han beskrifver köttfull och småsyrlig, för Damas-plommon: Hort. German. p. 274. Tvänne sådana Ungerska sorter berömmer Schwenkfeld såsom de bästa han funnit i hela Schlesien: Stirp. & fossil. Siles. catal. p. 326. T. Zvinger anmärker, at äfvensom Damas-plommona hållas för de tjenligaste och bästa til Sveskon, så nyttjas nu mycket dertil de Ungerska, som i Tyskland odlas: Theatr. botan. p. 58.
