Sida:Tal om Läckerheter-1.djvu/231

221

¤ ) ° ( ¤

af de raraste frukter i verlden (*).^[1] Kaki, en annan Diospyros, som fins i Japan, (Diosp. Kaka Thunb.), blifver äfven berömd såsom mycket välsmakande (**).^[2] Om dessa frukt-slag äro oss obekanta, så ha vi här i Europa, särdeles i dess södra länder, den skadan rikeligen ärfatt medelst en mängd ypperliga sorter af Persikor (Amygdalus Persica L.) (***).^[3] Vid den frukten

har

↑ (*) Purchas Pilgrims T. 4. p. 1806.
↑ (**) Denna frukt är, efter Kæmpfers beskrifning, til storlek och figur som ett äple, och har en ganska angenäm honings-sötma: l. c. p. 807. Hr. Thunberg. berättar mig, at man i Japan ej allenast mycket äter densamma färsk om hösten, utan ock torrkar den både med och utan såcker; den är, säger han, ganska delicat, när den rätt mognat, och har någon likhet i smaken med våra bästa gula Plommon.
↑ (***) At Persikor först kommit til oss ifrån Persien, såsom Plinius trodde, l. 15. c. 13. kan väl vara möjeligt; men så äro de nu nog naturaliserade i södra Europa, nemligen i de orter, där de ej behöfva stå i espaliers, såsom Paris-tracten fordrar, utan kunna på fria fältet gå til mognad, och derigenom vinna bättre smak: Duhamel tr. des arbr. T. 2. p. 108. Sådane bli de bäste, säger De la Quintinye, och få en grad af uphöjd smak, som ej låter sig beskrifva: l. c. T. 1. p. 219. Nog rart, at de så kallade Pavies kunna tilfyllest mogna i Parisiska climatet: l. c. p. 220. derföre blifva de ock där föga goda, när de deremot uti varmare climat ärnå en synnerlig läckerhet: Liger l. c. p. 173. Åtskilliga andra sorter kunna likväl äfven i öfra Frankrike vinna vacker fullkomlighet, hvarpå Duhamel gifver exempel i Tr. des arbr. fruit. T. 2. p. 9. seq. Jag ser, at De Maillet säger sig funnit Persikorna bättre i Frankrike än i Egypten: l. c. T. 2. p. 106. men jag vil tro, at han menar dem han fått i dess södra del, såsom i Provence, där Garidel säger dem vara öfvermåttan goda: l. c. p. 354. I Braga träffade

[1] (*) Purchas Pilgrims T. 4. p. 1806.

[2] (**) Denna frukt är, efter Kæmpfers beskrifning, til storlek och figur som ett äple, och har en ganska angenäm honings-sötma: l. c. p. 807. Hr. Thunberg. berättar mig, at man i Japan ej allenast mycket äter densamma färsk om hösten, utan ock torrkar den både med och utan såcker; den är, säger han, ganska delicat, när den rätt mognat, och har någon likhet i smaken med våra bästa gula Plommon.

[221-1-3] (***) At Persikor först kommit til oss ifrån Persien, såsom Plinius trodde, l. 15. c. 13. kan väl vara möjeligt; men så äro de nu nog naturaliserade i södra Europa, nemligen i de orter, där de ej behöfva stå i espaliers, såsom Paris-tracten fordrar, utan kunna på fria fältet gå til mognad, och derigenom vinna bättre smak: Duhamel tr. des arbr. T. 2. p. 108. Sådane bli de bäste, säger De la Quintinye, och få en grad af uphöjd smak, som ej låter sig beskrifva: l. c. T. 1. p. 219. Nog rart, at de så kallade Pavies kunna tilfyllest mogna i Parisiska climatet: l. c. p. 220. derföre blifva de ock där föga goda, när de deremot uti varmare climat ärnå en synnerlig läckerhet: Liger l. c. p. 173. Åtskilliga andra sorter kunna likväl äfven i öfra Frankrike vinna vacker fullkomlighet, hvarpå Duhamel gifver exempel i Tr. des arbr. fruit. T. 2. p. 9. seq. Jag ser, at De Maillet säger sig funnit Persikorna bättre i Frankrike än i Egypten: l. c. T. 2. p. 106. men jag vil tro, at han menar dem han fått i dess södra del, såsom i Provence, där Garidel säger dem vara öfvermåttan goda: l. c. p. 354. I Braga träffade

[1]

[2]

[3]