har man i Frankrike afseende på, om den är med fnugg beklädd eller slät, om den har fast eller löst kött, samt om stenen släpper köttet eller ej, och derefter indelar man den uti 4 classer, nemligen Peches, Pavies, Violettes och Brugnons (*).[1] De sorter, som til dessa classer höra, må man ej bjuda til at räkna, då man ser, huru antalet stiger til 43 af dem Duhamel bara i Frankrike funnit vara mäst utmärkta (**).[2]
- ↑ (*) Peches kallas de Persikor, som hafva skinnet med fnugg öfver draget, samt köttet löst, och ej hängande vid stenen; Pavies de, som likaledes hafva fnugg, men fast kött, fastvuxet vid stenen; Violettes äro släta på skinnet samt lösa i köttet, och på dem släpper stenen köttet; Brugnons äro äfvenså släta och violetta, men deras sten släpper ej köttet: Duham. l. c. p. 4. Violettes blifva af Liger utslutna och räknade til Brugnons: l. c. p. 172. När de nämnde Peches äro som de böra vara, ha de ett märgaktigt kött: Lemery l. c. p. 180. men Pavies så stadigt som i äplen, at det kan höras då man tuggar det: J. Bauh. l. c. p. 162.
- ↑ (***) Af dem ser jag honom synnerligen berömma
Dalrymple en mängd af de förträffeligaste Persikor: Reisen durch Spanien u. Portug. p. 139. På öen Tenedos fås de så läckra, at inga andra i hela Turkiet komma up emot dem: De la Montraye l. c. T. 1. p. 431. På öen Zante äro de äfven af förträffelig smak, såsom ock af ovanlig storlek: Chandler Reis. in Griechenl. p. 425. så at de gå til 20 à 24 lods vigt: Wheeler l. c. T. 1. p. 68. hvilket är deras vanliga storlek i Barbariet: Shaw l. c. T. 1. p. 294. Långt större, nemligen af hela 40 lods vigt, fås allmänt i Terni i Italien: Labat Voy. en Esp. & en Ital. T. 7. p. 97. Annars har man i Frankrike en särskild sort, Pavie de Pompone kallad, som altid växer stor, och kan gå til mer än 1 skålpund: Garidel l. c. p. 353. Den håller ofta 14 tum i omkretsen: Duham. l. c. p. 37.
